Jessica

Jag är så irriterad så jag snart spricker. Tänk att ett sms och några telefonsamtal kan göra så att en hel dag blir förstörd, tack, verkligen..
Kanske mår jag så jävla dåligt för att just ALLA  ska hela tiden sätta en sån stor press på mig?! kanske dags att jag en gång för alla börjar tänka på mig själv nu. Vad jag vill och hur jag mår, för just nu lever jag som alla andra vill att jag ska leva och vara.. Det verkar inte vara någon som fattar hur jag igentligen mår.. Eller jo kanske, men det skiter ni väl i eftersom att bara jag gör som ni säger så mår ni bra och det är väl det som är viktigast?? verkar som det iaf! kanske är det dags för både er och mig att ta sig en funderare.. Jag kan inte leva era liv, faktiskt, och så är det! När jag gång på gång säger att jag inte trivs, jag har varken vilja eller motivation längre eller att jag vill göra något annat.. Börja lyssna någon gång istället för att bara älta om att det är "ju bara ett halvår kvar".. mm just det, precis. Det finns väl en anledning varför det inte gått så bra under det senaste året.. Jag behöver inte er negativa energi och höra att jag är dum och egoistisk jag behöver peppning och känna att jag faktiskt har stöd av dom människor som betyder mest, att ni finns där oavsett vad jag väljer att göra!

Till er andra som inte vet vad det handlar om; jo skolan såklart. Nu kommer det ut. Har inte gått så bra för mig under det senaste året och min motivation är verklign på botten. Ligger efter i vissa kurser och känner att jag inte kommer att kunna ta igen det. Har haft funderingar att ta en paus i höst och jobba och plugga igen det som jag ligger efter i i lugn och ro och försöka få igång min motivation. Så fort det kommer på tal möts jag bara av massa negativt och bla bla, speciellt av familjen. så det är mest dit mitt inlägg riktar sig.

Men till er andra som jag vet finns där oavsett vad, ni betyder så mycket ska ni veta!